15. Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.
16. Jag var en far för de fattiga och redde ut den okändes sak.
17. Jag krossade den orättfärdiges käkaroch ryckte rovet från hans tänder.
18. Jag tänkte då:”I mitt eget bo ska jag dö,mina dagar blir många som sanden.
19. Min rot sträcker sig till vattnet, nattens dagg vilar i mina grenar.
20. Min ära är ständigt ny, och min båge förnyas i min hand.”
21. De lyssnade på mig och väntade,de var tysta inför mitt råd.
22. Efter mig talade ingen, och mina ord vederkvickte dem.
23. De väntade på mig som på regn, de öppnade sin munsom efter vårregn.
24. Jag log mot dem när de misströstade, och de tog emot mitt ansiktes ljus.
25. Jag valde väg åt dem och satt som hövding,jag tronade som en kungbland sina män,som en som tröstar de sörjande.