12. för jag räddade den fattige som ropadeoch den faderlösesom ingen hjälpare hade.
13. Den döende välsignade mig, änkans hjärta fick jag att jubla.
14. Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad,rättvisan var min manteloch huvudbonad.
15. Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.
16. Jag var en far för de fattiga och redde ut den okändes sak.
17. Jag krossade den orättfärdiges käkaroch ryckte rovet från hans tänder.
18. Jag tänkte då:”I mitt eget bo ska jag dö,mina dagar blir många som sanden.
19. Min rot sträcker sig till vattnet, nattens dagg vilar i mina grenar.
20. Min ära är ständigt ny, och min båge förnyas i min hand.”