22. Kan någon lära Gud förstånd,han som dömer över de högsta?
23. Den ene dör i sin krafts dagar, helt sorglös och trygg.
24. Hans kärl är fulla av mjölk, och märgen i hans benhar bevarat sin saft.
25. Den andre dör med bedrövad själ, utan att ha smakat det goda.
26. Tillsammans ligger de i stoftet, med förruttnelsens maskar över sig.
27. Se, jag känner era tankaroch era lömska planer mot mig.
28. Ni frågar: ”Vad blev det av stormännens hus,av tälten där de gudlösa bodde?”