1. Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2. Mina tankar tvingar mig att svara,jag är så upprörd.
3. Kränkande tillrättavisning måste jag höra,men mitt förstånds ande ger mig svar.
4. Vet du inte att det alltid varit så,ända sedan människansattes på jorden,
5. att de gudlösas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädjevarar ett ögonblick?
6. Även om hans förhävelse stiger mot himlenoch hans huvud når till molnen,
7. så förgås han dock för alltid som sin egen träck.De som såg honom ska fråga:”Var finns han?”
8. Likt en dröm flyger han bort och ingen finner honom,han jagas i vägsom en syn om natten.
9. Ögat som såg honom ser honom aldrig mer,hans plats får inte återse honom.