15. Min familj och mina tjänarinnor ser mig som en främling,en främmande är jag i deras ögon.
16. Om jag kallar på min tjänare svarar han inte,jag måste vädja till honom ödmjukt.
17. Min andedräkt är vidrig för min hustru,jag äcklar min egen familj.
18. Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.
19. För alla mina vänner är jag avskyvärd,de jag älskade har vänt mig ryggen.
20. Mina ben tränger ut genom hud och kött,jag har bara tandköttet kvar.
21. Var barmhärtiga, ni mina vänner,var barmhärtiga mot mig,för Guds hand har slagit mig.
22. Varför förföljer ni mig som Gud gör?Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23. O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok
24. och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!
25. Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda framöver stoftet.
26. När sedan min sargade hud är borta,ska jag i mitt kött skåda Gud.
27. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honommed egna ögon,inte med någon annans.Därefter längtar jag i mitt innersta.
28. Men ni säger:”Hur ska vi förfölja honom?”Roten till olyckanhar ni funnit hos mig.
29. Var rädda för svärdet, för vrede hör till syndersom straffas med svärd.Därför ska ni vetaatt det kommer en dom.