1. Då tog Job till orda och sade:
2. Det där har jag hört många gånger!Ni är alla bedrövliga tröstare.
3. Är det ingen ände på detta tal i vädret?Vad frestar dig att ta till orda?
4. Också jag kunde tala som ni, om ni vore i mitt ställe.Jag kunde fläta samman ord mot eroch skaka mitt huvud mot er.
5. Men jag skulle styrka er med min mun,mina läppars tröstskulle ge er lindring.
6. Om jag talar lindras inte min plåga, och tiger jag, lämnar den mig inte.