1. Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
2. Som ett blomster växer hon upp och vissnar,som en skugga flyr honoch kan inte bestå.
3. Mot en sådan öppnar du ditt öga, mig drar du till doms inför dig.
4. Kan en ren komma från en oren? Nej, inte en enda!
5. Om människans dagar är bestämda och hennes månaders antalär fastställt av dig,om du har satt en gränssom hon inte kan överskrida,
6. vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,låt henne få glädje av sin dagsom en daglönare.
7. För ett träd finns det hopp,huggs det ner kan det gro igenoch nya skott ska inte saknas.
8. Även om dess rötter åldras i jorden och stubben dör i mullen,
9. ska det grönska vid doften av vatten och skjuta skott som ett ungt träd.