1. Då tog Job till orda och sade:
2. Visst är det ni som är folket,och med er dör visheten ut!
3. Men jag har förstånd likaväl som ni,jag är inte underlägsen er.Vem känner inte till detta?
4. Jag har blivit till åtlöjeför min vän,jag som ropade till Gudoch fick svar.Den rättfärdige och oskyldigeblir till åtlöje.
5. I den sorglöses tankar föraktas olyckan,den står redo för demvilkas fötter vacklar.
6. Rövarna får ha sina tält i fred, de som trotsar Gud har trygghet,de som har sin gud i sin hand.
7. Men fråga boskapen,den ska undervisa dig,fåglarna under himlen,de ska ge dig svar.
8. Tala till jorden, den ska undervisa dig,fiskarna i havet ska ge dig besked.
9. Vem av dem känner inte till att det är Herrens handsom har gjort det?
10. I hans hand är allt levandes själ och varje människas ande.
11. Ska inte örat pröva orden liksom munnen prövarmatens smak?
12. Hos de gamla finns vishet, långt liv ger förstånd.