3. Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
4. Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller,reser han sig då inte igen?Och om någon går vilse,vänder han då inte om?
5. Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk?De håller fast vid sitt svek,de vägrar att vända om.
6. Jag har lyssnat och hört efter. De talar det som inte är rätt.Ingen enda ångrar sin ondska,ingen säger: ”Vad har jag gjort?”Alla viker av i egen riktning,likt hästar som störtar sig uti striden.
7. Till och med storken under himlenvet sin bestämda tid,och turturduvan, svalan och trananpassar tidennär de ska komma tillbaka.Men mitt folkkänner inte Herrens domslut.
8. Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har Herrens lag?”Visst! De skriftlärdas lögnpennahar förvandlat lagen till lögn.
9. De visa ska komma på skam, bli förskräckta och fångade.Se, de har förkastat Herrens ord.Vad har de då för vishet?
10. Därför ska jag ge deras hustruråt andraoch deras åkrar åt erövrare,för alla söker de oärlig vinst,hög som låg.Profet och präst,alla handlar de lögnaktigt.
11. De tar det lätt med att bota dottern mitt folks skadaoch säger: ”Allt är väl, allt är väl!”Men allt är inte väl.
12. De ska få skämmasför att de har gjort något så avskyvärt.Ändå känner de ingen skamoch förstår inte att blygas.Därför ska de fallabland dem som faller.När tiden kommeroch jag straffar demska de komma på fall,säger Herren.
13. Jag ska rycka bort och förgöra dem, säger Herren.Inga druvor blir kvar på vinstockarnaoch inga fikon på fikonträden,till och med löven är vissnade.Det jag gav dem ska tas ifrån dem.