17. Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon.Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben.
18. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung.
19. Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.
20. I de dagarna och på den tiden,säger Herren,ska man söka efter Israels skuld,men den är borta,efter Juda synder,men de finns inte mer.För jag ska förlåta demsom jag låter leva kvar.
21. Dra ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod.Förgör dem och vig demåt förintelse, säger Herren,och gör i allt som jag har befallt dig.
22. Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
23. Hur sönderbruten och krossad är den inte,den hammare som slog hela jorden!Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
24. Jag lade ut en snara för dig, Babel,och du blev fångad innan du visste om det.Du ertappades och greps,för det var mot Herren du hade gett dig i strid.
25. Herren öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen,för Herren Gud Sebaot hade ett verk att utföra i kaldeernas land.
26. Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess förrådshus,kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd,och vig det åt förintelse.Låt ingenting bli kvar av det.
27. Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt.Ve dem, för deras dag har kommit, tiden för deras straff!
28. Lyssna till flyktingarna som söker rädda sig ut ur Babels land,för att i Sion förkunna Herren vår Guds hämnd,hämnden för hans tempel.
29. Kalla samman bågskyttar mot Babel,alla som kan spänna en båge.Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan.Vedergäll det för dess gärningar,gör mot det precis som det själv har gjort,för det har handlat övermodigt mot Herren,mot Israels Helige.