15. Höj segerrop över henne från alla håll:”Hon har tvingats ge upp.Hennes stöd har fallit,hennes murar är nerrivna!”Detta är Herrens hämnd.Hämnas då på henne.Gör mot henne som hon har gjort.
16. Utrota ur Babel den som sår och den som håller skärani skördens tid.Undan det härjande svärdetska var och en vända omtill sitt folkoch var och en fly hem till sitt land.
17. Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon.Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben.
18. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung.
19. Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.
20. I de dagarna och på den tiden,säger Herren,ska man söka efter Israels skuld,men den är borta,efter Juda synder,men de finns inte mer.För jag ska förlåta demsom jag låter leva kvar.
21. Dra ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod.Förgör dem och vig demåt förintelse, säger Herren,och gör i allt som jag har befallt dig.
22. Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
23. Hur sönderbruten och krossad är den inte,den hammare som slog hela jorden!Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
24. Jag lade ut en snara för dig, Babel,och du blev fångad innan du visste om det.Du ertappades och greps,för det var mot Herren du hade gett dig i strid.
25. Herren öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen,för Herren Gud Sebaot hade ett verk att utföra i kaldeernas land.