20. Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och tankarna som han tänkt om dem som bor i Teman: Även de minsta i hjordenska släpas bort,och deras betesmarkska häpna över dem.
21. Vid dånet av deras fall bävar jorden. Man skriar så att ljudet hörsända till Röda havet.
22. Se, han lyfter som en örn, han svävar fram och breder utsina vingar över Bosra.Hjärtat hos Edoms hjältarblir på den dagensom hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
23. Om Damaskus. Hamat och Arpad kommer på skam,för de har hört ett ont budskap.De fylls av ångest,som ett upprört havsom inte kan bli stilla.
24. Damaskus har tappat modet och vänt för att fly,skräcken har fått grepp,de grips av ångest och våndasom en barnaföderska.
25. Hur övergiven är inte den berömda staden,min glädjes stad?
26. Därför måste de unga männen falla på gatorna,och alla krigsmän förgöraspå den dagen,säger Herren Sebaot.