14. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du blir räddad!Hur länge ska onda tankarbo i ditt bröst?
15. Från Dan hörs en röst ropa,från Efraims bergen som bådar olycka.
16. Kungör för folken, tala om för Jerusalem:En belägringshär kommerfrån fjärran landoch höjer sitt rop mot Juda städer.
17. Som väktare kring ett åkerfält omringar de henne,för hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.
18. Din väg och dina gärningar vållar dig detta.Din ondska gör att det blir så bittert,att plågan träffar digända in i hjärtat.
19. O, mitt inre, mitt inre!Jag vrider mig av smärtai mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan inte tiga,för min själ har hörthornstötar och stridsrop.
20. Katastrof på katastrof ropas ut, hela landet läggs öde.Plötsligt blir mina tält förstörda,på ett ögonblick mina tältdukar.
21. Hur länge ska jag se stridsbaneretoch höra hornstötarna?
22. Mitt folk är dåraktigt, de känner mig inte.De är oförnuftiga barnoch förstår ingenting.De är skickliga på att göra ont,men de förstår inte att göra gott.
23. Jag såg på jorden,och den var öde och tom,upp mot himlen,och där fanns inget ljus.
24. Jag såg på bergen, och de bävade och alla höjder vacklade.
25. Jag såg mig om, och där fanns ingen människa,himlens alla fåglar hade flytt.
26. Jag såg mig om, och det bördiga landet var en öken,alla dess städer var ödelagdainför Herrens ansikte,för hans brinnande vrede.
27. För så säger Herren:Hela landet ska bli en ödemark,men jag ska inte göra slutpå det helt.
28. Därför sörjer jorden och himlen ovanför mörknar,för vad jag har talat och beslutatska jag inte ångra eller ta tillbaka.