29. Alla som ror med åror lämnar sina skepp.Sjömän och alla som far på havet stannar i land.
30. De ropar högt över dig och klagar bittert,de strör stoft på sina huvudenoch rullar sig i aska.
31. De rakar sig skalliga för din skull och klär sig i säcktyg,de gråter över dig i bitter sorg,under bitter klagan.
32. Med jämmer stämmer de upp en sorgesång över dig,klagande sjunger de om dig:Vem är som Tyrus,som bringats till tystnadmitt ute i havet?
33. När dina handelsvaror sattes i land från havetmättade du många folk.Med din mängd av gods och bytesvarorgjorde du jordens kungar rika.
34. Men nu, när du förlist och försvunnit från havetner i vattnets djup,har dina bytesvaror och allt ditt manskapsjunkit med dig.
35. Kustländernas alla invånare häpnar över dig,deras kungar står rysandemed förfäran i sina ansikten.
36. Köpmännen ute bland folken visslar hånfullt åt dig.Du har fått ett fasansfullt slut,du ska inte mer finnas till.”