10. Det har slipats för att slakta. Det har rengjorts för att blixtra.Eller ska vi glädja oss?Min sons spira föraktar allt som är av trä.
11. Han har lämnat det till polering, till att gripas med handen.Svärdet har slipats,det har rengjortsför att sättas i en dråpares hand.
12. Ropa och jämra dig, du människobarn,för det drabbar mitt folk,det drabbar alla Israels furstar.Tillsammans med mitt folk offras de åt svärdet,slå dig därför för ditt bröst.
13. Se, prövning kommer, och vem drabbasom inte den föraktande spiran?Den ska inte bestå, säger Herren Gud.
14. Men du människobarn, profetera och slå ihop dina händer.Låt svärdet slå två gånger, ja, tre,ett svärd som dödar.Det är ett svärd som fäller den störste,som angriper dem från alla håll.
15. För att deras hjärtan ska smälta av ångestoch många falla,sätter jag i deras portarsvärdet som hugger ner.O, det är gjort för att flamma som en blixt,det är draget för att slakta!
16. Hugg med all kraft åt höger, måtta åt vänster,vart än din egg är bestämd.
17. Också jag ska slå ihop mina händer och släcka min vrede.Jag, Herren, har talat.”
18. Herrens ord kom till mig:
19. ”Människobarn, märk ut åt dig två vägar där den babyloniske kungens svärd kan gå fram. Låt båda gå ut från ett och samma land. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar.
20. Märk ut den väg där svärdet ska gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.
21. För Babels kung står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.
22. I sin högra hand får han då lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till stridsrop, höja sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur.