13. Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig.
14. Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.
15. Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund, en enda loppa!
16. Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand.”
17. När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt
18. och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig.
19. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand.
20. När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag.
21. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand.
22. Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min fars hus.”
23. Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.