22. Ruben svarade dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.”
23. Men de visste inte att Josef förstod, för han talade till dem genom tolk.
24. Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.
25. Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och ge dem mat för resan. När man hade gjort så,
26. lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån.
27. Men när en av dem öppnade sin säck vid en rastplats för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken.
28. Och han sade till sina bröder: ”Jag har fått tillbaka mina pengar. Titta här! De är i min säck!” Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: ”Vad har Gud gjort mot oss?”
29. När de kom hem till sin far Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade:
30. ”Mannen som var herre där i landet talade hårt till oss och behandlade oss som om vi var spejare i landet.
31. Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare.
32. Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land.