3. De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck.
4. Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”
5. Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.
6. Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.
7. Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”
8. Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden.
9. Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.
10. Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpakshad, två år efter floden.