21. Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.
22. Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsna och två av hans tjänare var med honom.
23. När åsnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsnan för att driva henne tillbaka in på vägen.
24. Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor.
25. Åsnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.
26. Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig åt höger eller vänster.
27. När åsnan nu fick se Herrens ängel, lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsnan med staven.
28. Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?”
29. Bileam svarade åsnan: ”Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.”
30. Men åsninnan sade till Bileam: ”Är inte jag din egen åsna som du ridit på i hela ditt liv ända tills idag? Har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?” Han svarade: ”Nej.”
31. Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte.
32. Herrens ängel sade till honom: ”Varför har du dessa tre gånger slagit din åsna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, för jag ser att den här vägen leder till fördärvet.