6. Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk.
7. Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren.
8. Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er.
9. När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.
10. Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.
11. När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.
12. Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.”
13. Och Herren sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.
14. Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.”
15. Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.
16. Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå.
17. Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.