10. Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig.
11. Herren sade till mig: ”Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.”
12. Och nu Israel, vad begär Herren din Gud av dig? Bara att du fruktar Herren din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ,
13. så att du håller Herrens bud och hans stadgar som jag i dag ger dig för att det ska gå dig väl.
14. Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren din Gud.
15. Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande,utvalde han bland alla folk, så som det är i dag.
16. Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade,
17. för Herren er Gud är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.
18. Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.
19. Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.
20. Herren din Gud ska du frukta, honom ska du tjäna, honom ska du hålla dig till, och i hans namn ska du avlägga din ed.
21. Han är din ära, han är din Gud, med dig har han gjort de stora och förunderliga gärningar som du har sett med egna ögon.
22. När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren din Gud gjort dig talrik som himlens stjärnor.