16. Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen.
17. Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja.
18. Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.
19. Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud
20. och sade: ”Lovat är Guds namnfrån evighet till evighet,för vishet och makt tillhör honom.
21. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungaroch tillsätter kungar,han ger de visa deras vishetoch de förståndiga deras förstånd.
22. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt,han vet vad som finns i mörkretoch ljuset bor hos honom.
23. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jagför att du gett mig vishet och förmågaoch uppenbarat för migdet vi bad dig om.Du har visat ossvad kungen ville veta.”
24. Sedan gick Daniel till Arjok som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han kom in och sade till honom: ”Döda inte de vise i Babel. För mig till kungen, så ska jag ge honom tydningen.”