7. Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro.
8. Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss.
9. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron.
10. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
11. Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
12. Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna.
13. När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig.
14. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna.
15. Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
16. Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga uppDavids fallna hydda.Jag ska bygga upp dess ruineroch upprätta den igen,
17. för att alla andra människor ska söka Herren,alla hedningar över vilkamitt namn har nämnts.Så säger Herren som gör detta,
18. det som är känt från evighet.
19. Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,
20. utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan, från sexuell omoral, från kött av kvävda djur och från blod.
21. Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."
22. Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas och dessutom Silas, båda ledande män bland bröderna,
23. och skickade med dem följande brev: "Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien.
24. Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag.