3. Herren är en stridsman, Herren är hans namn.
4. Faraos vagnar och här kastade han i havet,hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet.
5. Djupen täckte dem, de sjönk till botten som stenar.
6. Din högra hand, Herre, är härlig i sin kraft,din högra hand, Herre, krossade fienden.
7. I din stora höghet slog du ner dina motståndare,du släppte lös din glödande vrede,den förtärde dem som strå.
8. Av din näsas fnysning dämdes vattnen upp,böljorna reste sig som en mur,vattenströmmarna stelnade i havets djup.
9. Fienden sade: Jag ska förfölja dem, jag ska hinna upp dem,jag ska dela upp bytet,släcka min hämnd på dem.Jag ska dra mitt svärd,min hand ska förgöra dem.
10. Du andades på dem och havet täckte dem,de sjönk som bly i de väldiga vattnen.
11. Vem är som du bland gudarna, Herre?Vem är som du, härlig i helighet,värdig fruktan och lovsång,du som gör under?
12. Du sträckte ut din högra hand, och jorden slukade dem.
13. Du ledde med din nåd det folk som du återlöst,du förde dem med din makt till din heliga boning.
14. Folken hörde det och darrade, ångest grep Filisteens invånare.
15. Då blev Edoms furstar förskräckta, Moabs hövdingar bävade,Kanaans alla invånare smälte av ångest.
16. Över dem föll skräck och fruktan. Inför din mäktiga arm stod de som förstenadetills ditt folk drog förbi, Herre,tills folket drog förbisom du hade köpt.
17. Du för dem in och planterar dempå din arvedels berg,den plats som du gjort till din boning, Herre,den helgedom, Herre, som dina händer berett.
18. Herren ska regera alltid och för evigt.”