1. Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien.
2. Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.
3. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga.
4. Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga.
5. Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
6. Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er.
7. När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
8. Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver.
9. Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.
10. Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er. I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det.
11. Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har.
12. Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har.