1. En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2. Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3. Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4. Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5. Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6. Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.