16. När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17. till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18. Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19. Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20. Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21. När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22. då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.