10. Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11. Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12. Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13. Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14. Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15. Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.