7. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,
8. då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
9. Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
10. Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
11. Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
12. »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
13. Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
14. När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
15. Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
16. Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
17. Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
18. Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
19. Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.
20. Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
21. Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
22. Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
23. så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
24. Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
25. Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.