3. Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
4. Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
5. de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
6. en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
7. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,
8. då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
9. Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
10. Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
11. Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
12. »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
13. Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
14. När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
15. Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
16. Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
17. Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.