16. Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
17. Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
18. Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
19. Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.
20. Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
21. Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
22. Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
23. så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
24. Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
25. Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
26. Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
27. Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
28. Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
29. I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.