5. Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
6. Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
7. Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
8. Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
9. Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
10. Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
11. En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
12. och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.