2. Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
3. Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
4. De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
5. Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
6. Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
7. Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.