1. För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. (2) Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
2. Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
3. Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
4. Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
5. Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.