1. För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. (2) Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
2. Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
3. Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.