2. Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
3. Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
4. HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5. Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.
6. Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7. Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8. Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9. Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.