8. och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
9. Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
10. Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
11. För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
12. Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
13. Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
14. Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
15. Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
16. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.