1. För sångmästaren; en psalm av David. (2) Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
2. Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
3. Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
4. Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
5. I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
6. Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
7. Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
8. och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
9. Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
10. Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
11. För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
12. Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.