3. HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.
4. Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
5. Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
6. Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»
7. HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
8. Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
9. »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
10. Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»
11. Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.
12. Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.