8. Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10. så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11. Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12. så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13. Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.