143. Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144. Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146. Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148. Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149. Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150. Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151. Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152. Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153. Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154. Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155. Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156. HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157. Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158. När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159. Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160. Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161. Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162. Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.