139. Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140. Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141. Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143. Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144. Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.