21. Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22. Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23. Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24. Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25. Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26. Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27. och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28. Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.