21. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22. de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24. där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25. Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26. De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;