4. Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5. så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6. Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7. Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8. Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9. Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10. Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11. Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12. Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13. Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14. De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15. Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16. Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18. Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.