20. Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21. de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22. Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23. Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24. Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25. Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26. Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27. Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28. Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29. Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30. Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31. HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32. han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33. Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.