12. Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13. Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14. Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15. Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16. Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17. De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18. för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.