1. Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2. Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3. Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4. Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5. Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6. Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7. Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8. Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.