1. Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2. Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3. En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4. Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5. Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6. Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7. Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8. Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9. Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10. Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11. Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12. En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13. En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14. Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15. Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16. Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17. Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.