8. Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9. De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10. Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11. De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12. Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13. Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14. Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15. Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16. Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17. Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18. De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19. De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20. Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.